fredag 14 januari 2011

Tålamod .

Idag har jag varit hos min kära häst och jag hade hoppats på att jag skulle kunna ta en ridtur med honom, men icke sa nicke!
Så fort jag sitter upp på honom så är det som om han ser spöken överallt, han vill inte gå framåt utan han kör på att backa ist, han vill inte gå dit jag vill utan det är hagen som gäller!
Jag vet att han bara är fem år, jag vet att han har kommit till nytt ställe och jag vet att jag måste ha tålamod! Men idag när jag var där så blev jag så frustrerad så jag bara började gråta. Jag hann liksom inte komma mer än 5 meter utanför stallgården innan han började hålla på, och jag försökte och försökte och jag höll mig lugn så han inte skulle bli ännu mer stressad, men till slut så gav jag upp. Direkt när jag hoppade av från honom så vare som att allt som va läskigt bara försvann. Då var det inga problem alls att gå ut och gå för jag gick ju före honom och visade vägen.
Jag vet att det beror på att han inte har blivit riden mycket och att det därför är så läskigt och att när jag går med honom så visar jag att det inte är några problem. Men jag blir så frustrerad. Jag vill börja rida, börja sätta igång honom, bygga muskler på honom. Men imorn blire dit igen och bråka med honom ännu mer, men då ska jag longera honom ist, där jag och Elin longerade honom, det tyckte han va skit jobbigt så det blir bra träning från honom.

Nu ska jag ut och övningsköra och sen senare ikväll så ska jag och Theo till Tessan och Christer och ha lite fredasmys.
Ha en trevlig helg .

1 kommentar:

  1. Jag förstår att du blir frustrerad men precis som du säger handlar det bara om tålamod. Det vore också kanske bra om någon, jag eller tessan tillexempel följde med dig till stallet när du skulle rida eftersom det kan vara bra att få hjälp från marken när han gör sådär. Men det är bara att kämpa på gumman!

    SvaraRadera