A small head but big thoughts .

Jag är en sån människa som har väldigt många tankar som svävar runt i mitt huvud hela tiden, vad är meningen med livet? vad händer efter döden? händer vissa saker av en speciel anledning? och värför våga släppa taget om man ändå bara kmr bli sårad?
I onsdags va jag på danderyd väldigt länge, för jag ska börja något smärtrehabiliterings program och då har dem en utredning innan, skitsamma! Då när jag var och pratade med en psykolog där så frågade hon om jag brukar få ångest-/panikattacker eller om jag tänker väldigt mkt på livets händelser. Jag vill inte säga att jag får ångestattacker och kan gå in i djup depression, men om jag ser en sorlig film eller hör något hemskt som hänt någon annan så kan tänka hur jag själv skulle må om det skulle hända mig, vilket kan göra att jag kan bli oerhört ledsen. Det jag kan ha mest ångest för är att om jag skulle förlora min familj, att tex min pappa skulle åka till jobbet på morgonen och sen aldrig komma hem för att han har varit med om en olycka. Sånt går jag runt och tänker på väldigt mkt och jag tror inte att det är så bra för mig själv!
Som i onsdags när jag va på danderyd och satt på en bänk med den här underbara utsikten, bilden nedan, och Joshua Radin i öronen så tänkte jag på vad synd det är att jag träffat Theo nu, nu när vi är så unga. För hur många är det som verkligen är tsamans hela livet med någon dem träffat vid 19års ålder?! Inte så många. Den tanken är jätte jobbig för mig just för att jag har aldrig älskat någon så mkt som jag älskar Theo och jag skulle aldrig vilja ha någon annan.
Men man kanske inte ska tänka så mkt på livet utan ta det lite mer som det kmr, vilket är något som jag måste jobba oerhört mkt på!