Idag har min mormor och morfar varit hemma och fikat hos oss, dom skulle hälsa på min syster som är hemma från Bollnäs. Min mormor är någon som jag verkligen ser upp till. Den lilla kvinnan har vart med om massa hemskheter i sitt liv men hon är ändå alltid positiv och klagar aldrig på något. Hon är den snällaste människan jag någonsin träffat. Jag märker på min mormor att hon börjar bli gammal och det skär i mitt hjärta att veta att hon kanske inte kmr finnas här hos mig så himla länge till. Jag blir så arg på mig själv för jag är så dålig på att åka och hälsa på min mormor och morfar fast dom bor i roslags näsby och jag bor liksom i erikslund så det är inte långt imellan direkt. Men det är så mkt jobb och annat just nu, men jag känner verkligen att jag måste bli bättre på att ringa min mormor och åka och hälsa på, bara att ringa och prata med mormor i 15 min betyder så extremt mkt för henne oxå. Hellre att jag tar den tid jag har nu och umgås med min mormor än att när hon går bort att jag känner att jag inte hunnit visa henne hur mkt hon betyder för mig. Min pappa brukar alltid säga att man ska vårda om och visa för sina medmänniskor hur mkt dom betyder för en för man vet aldrig när dom försvinner. Vilket är väldigt sant. Så sprid er kärlek!
Jag älskar dig mormor
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar